Tystnad
Vissa är tysta och vissa pratar mycket. Jag tycker vissa dagar att det ena livssättet är bäst och nästa det andra. Samtidigt tycker jag, i enlighet med vad man bör tycka i denna tid, att alla levnadssätt är lika värda och bra (och superkassa) på sitt egna lilla vis. Idag kom jag fram till att en tystare livsstil är bäst (((för mig))*** men då för första gången på länge inom ämnet tystnad dök en främmande tanke upp i mitt medvetande. Är tystnaden tyst eller fylld av högljudda och oändliga tankar? Det kanske handlar om fokus. Om man riktar sitt fokus, sin energi utåt eller inåt. Var man lyssnar. *tänker tankar jag knappt blev medveten om*
*tror de handlade om att tystnad är en illusion eller så är det tvärtom*
*Nej va, det minns jag inte*
*poängen med tankarna var nog att vilket levnadsätt man än väljer får man problem inom samma områda som yttrar sig på olika sätt*
Vilket självklart leder till till samma jävla slutsats, lagom är bäst. Jag förmodar att jag inte behöver förklara (det återkommande felet:tron om att folk förstår än trots att man inte ens förstår sig själv)/ingen bryr sig om att veta varför lagom är bäst i detta fallet (alla har ändå hört lagom är bäst tillräckligt många gånger (i positiva samanhang) för att det automatiskt ska framstå som något sant). Därför säger jag sanningen: lagom är bäst för Sverige är sämst och vintern är kall men ändå bra för då blir jag inte lika svettig efter att ha cyklat mig fram till skolan. Slutsats: Vissa måste hålla käften mer och vissa (jag) borde prata mer tills alla är likadana och pratar lika ofta helst samtidigt. Sådäryea
*** regel: blablabla är bäst/godast/finast/roligast FÖR MIG. Eller för dig, om det nu är du som säger att något är bäst. Och nä det finns aldrig undantag, det är individuellt om huvida det är bra eller dåligt att slungas ut i rymden. Nu tog jag kanske ett dåligt exempel, någon depressiv pojkflickadjur kanske vill dö på detta unika sätt
