resasigopp

Så jag måste bara tilllägga en grej jag glömde skriva i mitt förra inlägg

Generellt verkar oskrivna-blad-människor enligt mina observationer också få för sig att alla ska få lika mycket av allt, pengar, förmågor, kunskaper, chanser. Om någon får något mycket bättre än de själva så blir de bara arga och avundsjuka och kräver att de ska få samma sak. Om de förtjänar det eller ej har självklart inget med saken att göra. Jag förstår varför det är svårt att acceptera att någon får en större möjlighet eller en större bonus, speciellt om man nu upplever det som att man jobbat mer för saken. Men förståelse betyder inte gillande, jag tycker det är sjukt dumt att inte kunna vara glad för andras skull. Dessutom händer det att de själva får något bättre trots någon annan jobbat hårdare för saken. Då klagar de minsann inte, då är rättvisa inget att prioritera. Att födas i Sverige är tekniskt sätt redan ”fusk” (inte bokstavligt talat fusk, jag menar; åh men så fuskigt jag vill också) men det tänker ingen på för att vem bryr sig om det när Sven inge fick högre betyg i matte än mig!!!!

Jag gillar grejen med att aldrig vara nöjd egentligen, men det är vad man aldrig är nöjd över jag starkt kan ogilla. Att till exempel aldrig vara helt nöjd med sitt ordförråd är ju bara en drivkraft till att lära sig ett språk riktigt bra. Och drivkrafter behöver vi (fler av).

Det kommer snart inlägg då jag inte klagar, jag är bara lite på dåligt humör..

Jag är faktiskt på jättedåligt humör. Jag kommer gång på gång till insikt att jag hatar nästan alla mina vänner. Ni är så själviska och pantade. Jag vet inte hur mycket jag har lagt ner i dig, mysteriska X, allt från pengar och ting, till abstrakta saker, som uppmärksamhet, förståelse och omtanke. Och jag har accepterat att du helt ärligt knappt gett något tillbaka. För du mår inte bra, så jag kan blunda lite grann och istället bara försöka vara snäll. Men din själviskhet och omedvetenhet går jämt över gränsen. Jag orkar inte.